Sustainability i supply chain – Ny krönika i Supply Chain Effect

Jon Kihlmans krönika i Supply Chain Effect 4 / 2010  behandlar vad som brukar benämnas Sustainability i supply chain eller – fritt översatt – hållbarhet i försörjningskedjan. Den återges här i sin helhet både som löpande text och pdf pdf.

 

Lönsamt slöseri som avtalsrättsligt problem

”Sustainability i supply chain” – hållbarhet i försörjningskedjan – kan sägas vara en strävan efter att begränsa det slöseri som i större eller mindre utsträckning finns i all verksamhet. Ett särskilt problem som är värt att uppmärksamma är att det kan finnas slöseri som – ehuru dåligt i sig – kan vara bra för de inblandade avtalsparterna. Det finns därför också anledning att skilja sådant slöseri från slöseri som är dåligt för parterna. 

Slöseri som är dåligt för parterna 

När ett slöseri är dåligt för parterna, är det naturligtvis dumt av dem att låta det fortgå, eftersom de skulle tjäna på att ändra tingens ordning. Alltifrån de stora förändringar av försörjningskedjan som det innebar för våra samlande och jagande förfäder att bli bofasta bönder och än mer att börja specialisera sig och först byta och sedan sälja varor och tjänster, har människans ekonomiska utveckling inte minst varit en konsekvens av en effektiviserad supply chain, där dåligt slöseri har eliminerats eller åtminstone reducerats. Det innebär naturligtvis också att dåligt slöseri inte i sig är något stort avtalsrättsligt problem. Den dag som det identifieras, kommer parterna rimligtvis att försöka eliminera det, eftersom resultatet av sådana ansträngningar bör generera bättre lönsamhet.

Slöseri som är bra för parterna 

Åtskilligt slöseri är emellertid inte dåligt för parterna, åtminstone inte vid en snävare ekonomisk bedömning. Det gäller inte minst slöseri med andras resurser – så länge det inte kostar parterna något – eller med resurser som inte tillhör någon. Miljöförstöring är ett bra exempel, eftersom den under lång tid inte ens betraktades – och fortfarande i stor utsträckning inte betraktas – som en kostnad. Så länge det är fallet, eller så länge kostnaden inte behöver bäras av den som orsakar skadan, är det lönsamt att slösa med miljöresurser: Det gör produktionen billigare. I sig är således miljöförstöring ett slöseri som många gånger är bra för parterna. Däremot kan miljöförstöring leda till indirekt kostnader i form av t.ex. förlust av goodwill med därav föranledd försäljningsminskning för en part som själv inte sköter sig, eller som t.ex. har leverantörer som inte sköter sig. Köpare försöker därför ofta i sina avtal föreskriva att säljare ska uppfylla ställda miljökrav, liksom naturligtvis en del andra närbesläktade reglementen såsom förbud mot barnarbete och respekt för mänskliga rättigheter. 

Vad händer vid avtalsbrott?

Avtalsvillkor enligt vilka en säljare åtar sig att exempelvis följa en angiven miljöpolicy är emellertid många gånger verkningslösa. Om de inte anger vad som händer vid ett avtalsbrott, kommer de i första hand – och många gånger bara – att leda till att säljaren blir skadeståndsskyldig. Ett skadestånd ska ersätta den skada en part lider på grund av motpartens avtalsbrott. Eftersom produktionen skulle ha varit dyrare och det pris som köparen skulle ha betalat därför hade varit högre om säljaren inte hade slösat med miljöresurserna, leder brott mot en skyldighet att t.ex. följa en miljöpolicy inte till någon omedelbar skada. Skador till följd av förlorad goodwill är därtill ofta både omöjliga att beräkna och att härleda från ett visst avtalsbrott. Det finns därför många gånger ingen tillgänglig påföljd för avtalsbrottet. Och när ett avtalsbrott inte leder till påföljd, är det i praktiken tillåtet. Köpare som kräver att deras leverantörer följer uppställda miljökrav, måste därför ersätta skadeståndspåföljden med något annat. Det kan vara vite, hävningsrätt eller andra påföljder som skapar den avsedda effekten att säljaren inte bryter mot bestämmelsen. Skadestånd duger emellertid sällan, eftersom miljöförstöringen i ett snävare perspektiv i sig ofta är lönsam för köparen och den goodwillskada som kan uppkomma knappast låter sig mätas.

 

 

Submit to DiggSubmit to FacebookSubmit to Google BookmarksSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Skriv utE-post

Avtalsrätt.com

Advokat, jur. dr Jon Kihlman | Västra Trädgårdsgatan 15 | 111 53 Stockholm | + 46 70 742 60 12 | jon@avtalsratt.com