Tillämplig lag för internationella avtal
Valet av tillämplig lag är centralt i internationella avtal. Det står i allmänhet mellan lagen i säljarens land och lagen i köparens land. När parterna inte kan enas, väljer de ibland lagen i ett tredje land eller emellanåt ett neutralt instrument såsom 
CISG eller Unidroit Principles.
Ofta finns lagvalsklausuler sist i avtalet och många gånger är de också bland de sista som behandlas mellan parterna. Det är dumt. Frågan om tillämplig lag borde i stället vara en av de första som parterna diskuterar. Det beror på att avtalets struktur och terminologi är beroende av i vilken rättslig miljö som avtalet skall finnas.
Valet borde vara okontroversiellt och göras utifrån vilka regler som är ändamålsenliga. I stället blir det påfallande ofta fråga om en maktkamp som bygger på den irrationella föreställningen att det egna landets lag med nödvändighet är bäst. Bäst är naturligtvis i stället att göra rationella val. Betydligt oftare än vad som är fallet innebär det att man borde välja en neutral internationell standard, i första hand CISG för varuköp och Unidroit Principles för andra objekt. Läs Jon Kihlmans krönikor Hur väljer man tillämplig lag? ur Inköp & logistik 6 / 05 och Utländsk part och svensk köprätt ur Affärsvärlden den 3 juni 2009.
